Efter regnskur kommer solsken!

Små saker kan göra allt mycket värre på bara en sekund. Men kan förbättra ens humör lika snabbt. Det är konstigt hur ens humör kan ändras så snabbt, från dag till dag, från minut till minut och även från sekund till sekund. I veckan har det verkligen gått upp och ned hela tiden och jag har inte riktigt vetat hur jag ska planera dagarna då jag vissa stunder känner för att göra allt, och vissa att inte göra ett dugg. Bara ligga hemma och grubbla. Även jag vet att man inte mår bättre av att grubbla, att tänka på varför jag mår som jag mår, vad som är fel, vad jag kan göra för att ändra på det, så kan jag heller inte se hur jag ska kunna göra något annat. Jag vill ju bara ha ett svar så att jag kan lösa det.

Jag lever som tre typer av Erika. En där jag mår så dåligt att ångesten fyller hela kroppen och jag grubblar och funderar på vad som är fel utan att komma på några svar och mår bara sämre. Jag är den Svaga Erika. Den andra typen är den som är tvärtom, den Starka Erika. Jag mår så bra att jag inte förstår varför och hur jag dagen innan kunde ligga där nergrävd i mina egna tankar och inte ta mig i kragen och göra något istället för att ligga där o må så dåligt. Jag ser mig själv som patetisk då och gör allt för att inte vara som henne, gör så mycket som möjligt för att inte tänka, träffar folk, städar, drar ut o försöker leva ett ”normalt” liv. Jag vet, jag är lite schizofren :P.

Den starka Erika kanske låter som den bästa, men det går ofta över styr och jag tar på mig allt för mycket saker att göra, allt för att inte tänka, och min kropp orkar tillslut inte med och detta leder till att jag blir den svaga igen och då ångrar jag mig och blir arg på mig själv för att jag utsatte mig och min kropp för dessa påfrestningar. Men jag är också avundssjuk på mig själv att jag ena dagen kunde må sådär bra och bara glömma allt och leva normalt, att jag struntade i mig själv och bara fortsatte som att inget hade hänt.

Det är här nånstans som den tredje typen infinner sig. Jag är inte den Svaga, att jag bara ligger hemma och sjunker ner i min ångest, jag är inte den Starka som gör allt annat än att sitta still för att förtränga, utan jag står där emellan och vet inte vad jag vill, vad som är fel, vad jag ska göra eller varför jag gör och är som jag är. Jag funderar knappt ens på det, bara fortsätter i det vardagliga livet och gör det som måstes, är inte på topp, är inte helt nere, är bara den förvirrade Erika.Under denna vecka har jag alltså varit alla typer av Erika. Det kan ändras från dag till dag eller från sekund till sekund. I morse när jag vaknade var jag den svaga. Ville inte göra nånting. Men visste att jag var tvungen att åka till Universitetet för att låna en bok innan det stängde. Jag gick ut i det soliga och varma vädret och satte mig på cykeln. Mina tankar under cykelturen var hemska. Sura. Så sura att en citron skulle vara söt jämfört med mina tankar. Jag hatade allt. Ville inte. Orkade inte. Alla tankar var på den negativa sidan. Jag såg långt borta hur de mörka molnen med åska kom mot mig och i alla hemska tankar jag hade inom mig infann sig också tycka-synd-om-Erika och jag tänkte för mig själv…

 

”det där jävla regnet kommer säkert hitåt, lagom tills jag är klar på bibblan så kommer det ösa ner på mig, och bara mig. Ett enormt åsk- och regnmoln kommer förfölja just mig på min cykel som i en tecknad film. Ända hem kommer det vara över mig och det kommer att sluta regna lagom tills jag är innanför dörren. Jag kommer vara dyblöt och hatad av alla gudar däruppe.” 

Som jag hade tänkt, när jag kom ut från bibblan och jag hoppade på cykeln, kom regnet. Men envis som jag är, och vad skulle jag göra, cyklade jag ändå hem hela vägen med åskan dundrande bakom mig och stora droppar innanför mina solglasögon som nu var helt onödiga.

Sen på vägen började jag helt plötsligt skratta åt mig själv. Det här var ju bara för roligt. Helt galet. Så typiskt mig! När jag kom på att jag skrattade för mig själv, och hur dumt det måste se ut skrattade jag bara ännu mer. Så där cyklade alltså jag i åska och spöregn och skrattade stort. Erika som ska ta sig en härlig cykeltur i solen och ville komma hem med en fin solbränna kom istället hem blöt och kall. MEN jag hade hämtad de böcker jag skulle ha och jag hade fått mig ett glatt skratt på vägen och mitt humör ändrades helt, förhoppningsvis för hela dagen.
Hatar när humöret ändras snabbt åt att bli dåligt, men älskar när en sån liten sak som ett regn kan göra en att må så mycket bättre! 😀

Nu ska jag ha en fortsatt trevlig fredagskväll då lillasyster och pojkvän kommer på besök och vi ska grilla när Nicklas kommer hem från jobbet!

Annonser

4 Responses to “Efter regnskur kommer solsken!”


  1. 1 Sofie 03 juli 2009 kl. 17:51

    Erika, du måste lära dej att säga nej och försöka att BARA ta det lugnt. Inte så lätt alla gånger men nog så viktigt att träna på!
    Hoppas ni får en bra kväll o att grillplanerna inte förstörs av regnet.
    Puss & Kram

  2. 2 Madde 04 juli 2009 kl. 7:28

    Hejsan, jag kan sätta mig in lite i hur du känner dig, men kanske inte det går så snabbt mellan humörsvängningarna. Tyvärr så vet jag inte när vi ska kunna ha tid o prata. Sitter nu på donken i Surfers Paradise o här är internet så dåligt att jag inte tror att det skulle gå att Skypa. Jag kan se hur det blir när jag kommer längre upp o om vi har internet uppkoppling där. Till det här har min mobil gått sönder men som tur är kan jag ditt telefonnummer utantill så jag kan skicka ett sms om vi hittar bra internet från Manges telefon. Sköt om dig o försök att inte sura för mycket 😛 saknar dig! puss o kram

  3. 3 Paulina 06 juli 2009 kl. 10:06

    Du vet att man inte behöver vara ”stark” jämnt. Att vara stark är ju som vi alltid säger, lyssna på kroppen, ta hjälp av andra och våga visa sig svag. Att du ser ljuset och hoppet i tunneln…Men VET hur sjukt svårt det är. Vi är precis lika. Hade kunnat skriva detta inlägg själv systra mi.
    Jag älskar dig (alla dina sidor) och finns här. Gör ont i mig att ses så sällan, saknar dig!
    Kom ihåg att du är stark för du visar alla dina sidor sen är svårigheten att hitta balansgången.

    Du är en sån fin vän, syster, flickvän, dotter och moster!

    Puss o kram storasyster Paulina

  4. 4 lillsys 09 juli 2009 kl. 8:28

    åh, vill vara där med er! finns inte ord hur mycket jag längtar till helgen när jag ska åka. men sitter nu på jobbet & tycker att det är så kul att vara här, väckte precis alla som skulle ha medicin 🙂 är så glad för detta jobb, men som sagt skulle jag vilja vara med er. Såg också michaels konserten! satt & grät & sjöng för mig själv, hehe! hoppas ni får en underbar vecka så hörs & ses vi snart. hälsa alla! puss min kära sys


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s




juli 2009
M T O T F L S
« Jun   Aug »
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  
Annonser

%d bloggare gillar detta: